lördag 22 oktober 2011

Inlägg för Noah älskare....

Så här trött kan man bli efter en dag i Kambodja..
Vår lille kille växer och börjar bli stor. Han börjar nästan bli lite förståndig...nästan iallafall. Han förstår många uppmaningar och vill alltid hjälpa till med diverse saker. Inomhus är nog duka frukostbordet och tvätta favoritsysselsättningarna. Smörja in sig själv och andra med hudlotion är en annan höjdare... Så fort han vill nåt så kommer han och drar oss i handen. Han får sina små vredesutbrott när saker och ting inte blir som han tänkt sig, men jag antar att det är normalt som allt annat. Senaste veckan har han börjat prata mycket mer. Han blev nog lite förvirrad över alla engelska och khmer och svenska, så de få ord han kunde när han kom till Kambodja försvann. Men nu börjar det komma tillbaka igen... Ja det är häftigt att få vara förälder och vi skrattar ofta åt hans upptåg. Måste säga att det är mycket enklare att vara förälder utomlands än vad jag hade trott. Vet inte riktigt vad jag hade förväntat mig, men Noah sover bra, äter bra och leker och det är väl ungefär så livet ser ut för en 1,5-åring i Sverige också. Visst vi har inga barngrejer typ barnstol, vagn osv, men det funkar bra ändå (lite tungt å svettigt ibland dock...)


Titt-ut leken är nog universal!

Noah har fått dille på stenar och överlämnar gärna stenar till någon som råkar vara i närheten. Ibland blir det lite förvånade miner. Den här tjejen är dock van...

Vem behöver köpa leksaker?
Djungel Noah!
Just nu sitter han och äter en stor portion  havregrynsgröt till frukost! Han brukar äta upp sin grötportion ( en vuxenportion) snabbt och sen sitter han och tigger gröt av sina föräldrar..jaja det kommer kanske en tid då han vill äta onyttigare saker än gröt.
Ha d gott i höstmökret!
Kramar Anna

People next door...å Noah förstås

Hej!
Tänkte jag skulle lägga upp lite bilder på våra grannar som Noah brukar leka med….Annars flyter livet på ….David förbereder sina lektioner och jag har varit på kliniken idag.
Att sitta och hacka på en sten är roligare än man kan tro...




De har byggt sitt hus/skjul emot en av murarna. Här bor 30 personer, om jag förstod rätt så var det 3 barnfamiljer plus lite andra släktingar. De har en liten liten försäljning av diverse mat och så reparerar de elektronik grejer. Sen kör de lite mopedtaxi också. Väldigt trevliga människor och barnen är helt galna i Noah.






Man möter så många människor här. Pratade med en kille 20-årig kille ute på gatan för ett tag sedan. Jag tänkte praktisera min khmer lite och frågade vad han gjorde. "I talk english with you" blev svaret, ohps.... Det var lite roligt för det var första gången som han pratade engelska med en utlänning. Killen pluggade på universitetet, någon slags turism linje. Han var så nervös när vi pratade och sa  "I´m afraid in my heart” och jag frågade ” Why? Because of me?” Och då nickade han och tittade ner i marken. Häromdagen mötte jag honom igen och han stannade och vi pratade lite. Lite längre bort såg jag David komma gående så jag pekade och sa att där kommer min man. Kommentaren på det blev ”oh, he is so handsome”. Ja, de blir många roliga och komiska samtal!

Ha d fint! Kram Anna

tisdag 18 oktober 2011

”Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.” Reinhold Niebuhr


Hej allihopa!
Att världen är orättvis är ju ingen nyhet direkt, men när man är iväg så här så blir det så grymt mycket tydligare..I lördags när jag var på kliniken träffade jag en 30-årig kvinna som kom med sin 5 månaders baby. Modern är HIV-positiv, fadern hade lämnat familjen men varje vecka skickar han hem 35kr/vecka. Kvinnan jobbar på dagarna med att sy om gamla kläder. Barnvakt till den 5 månaders baby är då hennes andra två barn som endast är 6 år och 7 år gamla. Babyn nu fått någon ögoninfektion. Dessutom endast gått upp 2 hg på 2 månader, mamman själv vägde endast 37 kg. Så babyn fick behandling för ögonen och mamman fick med sig lite ägg hem. En socialarbetare som också jobbar på kliniken följer upp den lilla familjen och försöker att stötta dem så gott det går. 

Sen hade jag en 3månaders pojke som kräkts i tre dagar och inte mådde alls bra. Han var uttorkad och behövde vätska direkt i blodet. Det har vi ingen möjlighet att ge på kliniken så jag bad mamman åka till ett annat sjukhus där pojken kunde få vård. Hon fick pengar till transport och jag sa hejdå och önskade att allt skulle gå bra. Då började kvinnan gråta och sa att hon var så rädd och orolig för sitt barn. Åh, jag kände verkligen med henne. Jag frågade om hon ville att jag skulle be för henne och det ville hon gärna. Det gör så ont i mig, dessa barn är värda lika bra sjukvård som Noah eller vilket svenskt barn som helst.

I söndags träffade vi ett annat svensk par med en liten 5månaders son. Fantastiskt trevligt å skönt å få prata svenska. Vi var å åt galet god glass….för 49kr…..helt underbart gott va det. Men livet är förfärligt orättvist och kontrasterna mellan rikedom och fattigdom är enorma. Ena dagen sitter jag framför en HIV-positiva kvinnan med sin baby nästa dag sitter vi å äter glass. Det är alltid lika svårt att förstå och hantera! Vad som är rätt och fel önskar jag att jag visste svaret på….Nå´n gång kanske jag får förstånd och se skillnaden...

Ha det gott! Kram Anna

onsdag 12 oktober 2011

Lite bilder...

Tänkte lägga upp lite bilder på vår omgivning!

Vägen till  frukten....
Förmodligen ett barnbarn till fruktkvinnan!

En av mina frukthandlare ca 5min gångväg hemifrån! Hon är alltid lika glad när vi kommer!


Lite mer trafik...    
Gatan utanför vårt är betydligt lugnare...å det uppskattas!

David förbereder sig som en liten tok inför kursen på bibelskolan som han ska hålla kommande veckor med start nu på måndag. Så Noah och jag får roa oss bäst vi kan:) (förutom när jag är på kliniken förstås) Jag försöker att plugga khmer så mycket jag kan, har en tjej som kommer och hjälper mig tre gånger i veckan.Hon bor på ett studenthem ca 10minuters gångväg härifrån, så där hänger vi också  lite ibland.Khmer är galet svårt och bokstäverna ska vi inte ens tala om, men människor uppskattar grymt mycket bara man säger några fraser. Det är alltid folk som vill prata med en viting som har ett litet charmtroll med sig. Jag kan ställa en del frågor...men fattar nästan inga svar...men det kommer kanske nångång.

Tjejen i mitten Riina är min khmer lärare.
Det som är gött med att bo som vi gör (vi hyr ett rum här på bibelskolan/Assemblies of Gods ställe) är att det är bara att gå utanför dörren så finns det alltid folk att prata med....å Noah är ju en liten magnet....
Fantastiska ställe för Noah att springa runt på. Bilden är tagen framför bibelskolan precis där vi bor!
Japp, så har vi det! Och som ni ser så går det absolut ingen nöd på nån av oss.
Ha det gott alla ni som läser!
Kram Anna

söndag 9 oktober 2011

Vi kan inte utföra storverk här på jorden, Vi kan bara göra små saker med stor kärlek! / Moder Theresa

Hej alla där hemma!

Jag antar att allt rullar för er hemma i Sverige som det gör för oss här. Efter kyrkan idag var vi ute och ätit på en liten lokal kambodjansk restaurang här i närheten. Billigt och helt ok mat. Det man får vänja sig vid här är att Noah är värsta poppis killen. Idag hade vi  3 servitriser som stod vid vårt bord och tittade på oss medans vi åt plus alla andra gäster som tittade och log.  På vägen hem köpt vi frukt. Åh va  jag njuter av frukten här…får erkänna att vi fruktfrossar rätt så ofta faktiskt. Annars blir det mycket rätter med ägg när jag lagar middag själv. Noah lever i nuet och njuter som vanligt av livet! Han leker nästan dagligen med grannarnas barn ute på gatan. De är helt galna i honom och skriker "baby baby" så fort de får syn på honom.
 
En två årig tjej  (kommer aldrig ihåg vad hon heter) som Noah försöker prata med. Är lite avis på att han kan prata med alla på sitt universal språk:)
 Var och försökte hjälpa till på en annan klinik för vuxna i torsdags. Denna klinik ligger lite utanför Phnom Penh i ett vietnamesiskt samhälle/område. Människorna här är förfärligt fattiga, vietnameser ses tyvärr ofta som andra klassens medborgare i Kambodja. Här finns alltså en kyrka som bla har den här gratis kliniken, skola mm. Barnen i det här området är väldigt utsatta för trafficking och vissa barn blir sålda som sexslavar, andra barn hämtas nattetid och används som sexslavar och körs sedan tillbaka till Svay Pak som området heter. Usch det är verkligen vidrigt, hur kan någon vilja göra dessa barn så illa? Hur kan människor vara så grymma?Varför varför varför? Det är så fruktansvärt svårt att förstå. Usch vågar knappt tänka på allt som vissa barn får vara med om…. Det är dock helt underbart att få se de människor som ger sina liv för att jobba här. Den kambodjanska pastorsfamiljen som bor här verkar helt underbar. De har mer eller mindre ansvaret för all verksamhet som pågår.

Gång på gång påminns man här om hur grymt och orättvist livet är. Alla alla barn borde verkligen ha rätt att få en trygg uppväxt där de är älskade. Även om det ibland kan kännas lite hopplöst är det så fantastiskt att få möta människor som ändå är beredda att kämpa för dessa minsta och svaga i vår värld! Det står ju på massor av ställen i Bibeln att vi ska hjälpa människor i nöd och det är verkligen underbart att få se det i praktiken! Moder Theresa verkar ha varit en väldigt vis liten kvinna och jag älskar hennes små visdoms ord. Hon ska ha sagt att Vi kan inte utföra storverk här på jorden. Vi kan bara göra små saker med stor kärlek!  Så jag hoppas att både du och jag kan få göra SMÅ saker med STOR kärlek där vi befinner oss just nu!


Tjejen i mitten är en 10-årig tjej som vi träffade för ett tag sedan som blivit utsatt för trafficking. Hon hade blivit såld som sexslav av sin mormor. Men blivit räddad och kommit till det här barnhemmet.


En helt underbart söt liten tjej!


Ha det så gott ! Kram Anna

lördag 1 oktober 2011

Borta bra men hemma bäst

Har märkt att det blir vardag också här i Kambodja. Sista veckan har bara flugit förbi. Något som både är skönt och jobbigt på samma gång. Skönt för att vardag betyder rutiner och det är rätt bra faktiskt. Jobbigt för att tiden går så mycket fortare då!

För en knapp vecka sedan kom vi tillbaka från Siem Reap. För mig (David) var det spännande och roligt att få undervisa. Ämnet var Bibeln och det var grundläggande bibelkunskap som gällde. Eleverna var folk från församlingarna runt om Siem Reap och åldrarna var blandade (18-50 år skulle jag gissa på) och kunskapsnivån likaså. Ca 12 timmars undervisning uppdelat på tre dagar blev det och så länge har jag inte undervisat i streck någon gång men det gick bra!

Eleverna har ryggen till, jag och tolken står längst fram och håller låda
På uppresan märkte vi att Noah var lite hängig och jag tyckte jag kände en antydan till förkylning i kroppen. På kvällen sedan fick både Noah och jag feber så resten av tiden var vi ganska hängiga (Anna fick också feber sen senare).


Det var mycket vatten i Siem Reap när vi var där! Översvämningar i många delar av staden.

Förutom undervisningen så passade vi också på att besöka Ankor Wat när vi var i Siem Reap och det var mäktigt. Något slitna var vi då vi inte var helt återställda ännu.

Vår tuk-tuk förare följde med oss hela dagen. Hela hans kärnfamilj blev dödade av Röda Khmererna. Nu hade han tre egna barn och fru.


Vid ett av templen har man låtit träden vara som de var när man fann templet, det var nog våran favorit!



Nu är vi tillbaka i Phnom Penh och det är skönt! Borta bra men hemma bäst som bekant...Noah sitter och äter lite mellanmål, snart ska vi iväg till kyrkan på gudstjänst. Det ska bli roligt! Ha det bra, hej då!
 
/David