Hej allihopa!
Nu har vi äntligen anlänt till Kambodja! Vi känner alla av en del jetlag, men allt har funkat fantastiskt smidigt hittills. Den kambodjanska familjen som vi bor hos nu är otroligt generösa och har gett oss ett väldigt bra mottagande och lagar god mat till oss! Familjen har tre flickor på 1 år, 4 år och 8 år så det är bra lekkamrater för barnen. Detta en familj som har det väldigt bra, trots det är det enorma skillnader mellan oss och man inser snabbt hur otroligt svenska och previligerade vi är på så många sätt. Ikväll skulle vi åka iväg och äta ute. Denna familj har bil, David frågade lite försynt om vi skulle åka båda familjerna i bilen. Förvirrat tittade mamman på David innan han tillade " or should we go the Cambodia way?" Och sen skrattade mamman när vi berättade att i Sverige åker vi max 5 personer i bilen.
1Det är svettigt och varmt, så vi älskar fläktarna. Igår fick barnen sin högsta önskan uppfylld, att åka tuktuk och dricka kokosnöt! Efter det konstaterade Noah att han tyckte bättre om Kambodja än Sverige.
Idag besökte vi ett projekt som hjälper kvinnor som blivit räddade från trafficking. Kvinnorna får en 9 månaders utbildning för att sy kläder och även utbildning i khmer, engelska och matte. Därefter får de själva bestämma om de vill starta eget eller fortsätta jobba som sömmerskor inom organisationen. Fantastiskt att se dessa kvinnor studera och arbeta.
Vad gäller min uppsats så är tanken att jag ska samla information för att kunna skriva en magisteruppsats om barns hälsa i Kambodja. Tanken är att jag ska intervjua hälsoarbetare om deras erfarenheter. Det började väldigt bra för mig då jag hade fått kontakt med fyra personer som jag skulle intervjua denna veckan. Jag bokade översättare som skulle hjälpa mig osv. Jag skulle t om få komma in på ett statligt barnsjukhus och göra intervjuer. Men nu visade det sig att ingen av intervjuerna blir av...ja ja...det är bara att vänja sig. Keep on smiling :)