Anyone who has ever struggled with poverty knows how extremly expensive it is to be poor/ J Bladwin

Hej alla där hemma!
Hoppas ni har det bra och njuter av hösten! Tittade på lite statistik över vår blogg och insåg att det är många som läser här, det är kul men jag hoppas verkligen att ni tar allt jag (och ibland förhoppningsvis David) skriver här med en nypa salt och tolkar allt till det bästa:). Snälla gör det!

David är iväg och undervisar sina första lektioner just nu. Det är mycket nytt för oss hela tiden, nya situationer, händelser och många möten med olika människor vilket är fantastiskt spännande och roligt, samtidigt som båda David och jag blir lite nervösa emellanåt, (okej då, mest jag...). Noah lever i nuet, busar och har kul för det mesta. Man skulle leva och lära lite av honom på det området faktiskt.

Igår var jag iväg på den lilla hälsokliniken i utkanten av stan för första gången. Det är en klinik för mödrar och barn som drivs av Water of life. Här jobbar även en socialarbetare då det finns så otroligt mycket sociala problem runt patienterna som är omöjliga att blunda för Det satt redan mammor och barn och väntade på oss när vi kom, men allra först hade vi en kort liten morgonsamling med lite prat och bön. Barnmorskans bönämne var bla en kvinna som nyligen fått sitt andra barn. Detta barn hade varit sjukt vid ett flertal tillfälle. Pappan hade försvunnit och nu fanns ingen inkomst till familjen. Därför hade kvinnan börjat knyta något slags hantverk vilket ger 700riel/dag (ca 1krona/dag)   … Livet är så fruktansvärt hårt för många människor och problemen handlar att överleva. Ibland kan det kännas så hopplöst och det är otroligt skönt att få göra sitt bästa och sen be att Gud välsignar arbetet.

Det var lite komiskt när Jenny, den brittiska kvinnan jag ska försöka hjälpa lite, visade mig runt. Allt bestod av tre små rum, ena hörnet var "receptionen”, så gick vi en meter - så var vi framme vid " undersökningsplats av barn", vände man sig om hade man "medicinskåpet" gick man 1meter till var vi inne i barnmorskans rum där gravida och deras nyfödda undersöktes osv...."väntrummet" var givetvis utomhus. Det var väldigt enkelt och primitivt! Jag kände mig lite lost, men jag fick ett stetoskop och sen var det bara att sätta igång. Jag kollade temp, puls och andningsfrekvens och lyssnade på lungorna på barnen. SÅ otroligt söta! En bebis som bara var två veckor vägde bara 2,2kg, men hade iallafall gått upp 2hg sedan förra vägningen!  Jag är ju inte så van att använda stetoskop (i Sverige är det ju läkarens uppgift att lyssna på hjärta och lungor) men Jenny var sjyst och hjälpte mig. Ja, det blir garanterat en lärorik tid. Min khmer är ju väldigt bristfällig också vilket begränsar en, men jag försöker plugga lite då å då. Bra sjukvård är något som är en stor bristvara i det här landet och den som finns är alldeles för dyr för många fattiga människor. Tänk att inte ens ha råd att ha lite paracetamol (Alvedon) hemma till sitt barn? Livet är så fruktansvärt orättvist. Det citatet jag skrev i rubriken (ungefär  "De som någon gång har kämpat med fattigdom vet hur otroligt dyrt det är att vara fattig") läste jag i boken jag håller på med nu "Health and poverty". Å det stämmer väldigt väl…

Ja…jag skulle kunna skriva hur mycket som helst, men det orkar ni nog inte läsa så nu är det bäst jag slutar.
Ha d gott allihopa!
Kram Anna