Nu är d kört...

Hej!

 Förra veckan var vi iväg ute på landsbygden, till en provins som heter Prey Veng å som är den fattigaste här i Kambodja. Ja va ska man säga....vi körde på en stig bland risfälten för att komma fram till byn dit vi skulle...plötsligt gungar det till och jag tänkte nu är d kört... bilen är ute i risfältetsgyttja....det tog 4timmar att komma loss och vi kan inte påstå att det var vitingarnas förtjänst att vi kom loss, även om David kämpade på bra en stund. Noah å jag stod i skuggan och svettades och drack vatten... Men det var trevligt ändå, det samlades en del folk runt oss och det blev jubel när bilen äntligen kom upp på stigen igen.... Men tror ni att vi vände..nejdå klart vi skulle fortsätta...jag satt som på nålar hela tiden men resten av resan gick bra.

 Nu är risfälten mogna och bönderna sliter med att skörda det ris som inte blivit förstört av översvämningarna. Jag kan inte fatta hur de orkar, tänk att stå framför risfält så långt ögat når med typ slags lie (handskärare) och veta att allt det här ska skördas för hand. Helt makalöst. Men vackert är det när de gröna risfälten böljar i vinden.

 Här står vi och väntar...å väntar...på bilen ska komma upp på vägen/stigen igen (av sig självt??)....ojoj vad de slet ...












 Detta var målet med vår lilla resa...vi skulle
besöka en liten förskola som Robledo och Samoun startade här för 8 år  sen när David var här förra gången.  När vi äntligen kom hit hade dock alla barn gått för dagen...jaja. På bilden här ser ni i alla fall lärarna.

Ha det gott kära vänner å bli inte allt för frusterade när saker inte blir som det är planerat;).

Kram Anna