Fotfästet börjar komma tillbaka....

Sosidaj!
Nu börjar dagen gå mot sitt slut för oss, Noah sover, David sitter och förbereder lektioner och jag tänkte skriva några rader och försöka lägga in lite bilder här. Livet här börjar så smått ta form och vi är inte riktigt så lost som vi var för en vecka sedan. David har fått datum för när och var han ska undervisa. Hälsostudien som jag ska hjälpa till med ute på landsbygden har tyvärr krympt från tre månader till tre veckor. Studien kommer ske  i november. Istället kommer jag två dagar i veckan hjälpa till på en liten klinik i utkanten av Phnom Penh två dagar i veckan och på en annan klinik en dag i veckan. Ja så ser planen ut nu iallafall och det känns faktiskt jättebra, men spännande och nervöst! Jag vet jag vet....vi ska inte förvänta oss att det blir som vi planerat nu, men hur i hela världen ska man kunna låta bli att förvänta sig saker? Det är väl helt omöjligt eller? Ja ja, hittills har ju saker blivit bättre än vi tänkt i allafall,.

Vår vecka här i Phnom Penh har vi varit lite turister och sett oss om i stan lite, varit på en lekplats (tror att det finns en till i stan) jätte fin och öppen för allmänheten...men med vakter som såg till att allt gick rätt till:) Noah älskade det men svetten rann och det fanns ingen skugga så vi blev inte så långvariga där. Istället åkte vi vidare till Wat Phnom , ett av tempeln här i stan. Åt gott på restaurang och Noah charmade servitriserna som vanligt. Det är väldigt väldigt gott om servitriser på restaurangerna och de verkar inte ha så mycket att göra.

Några söta barn som gärna ville bli fotograferade

Phnom Wat

Toul Sleng

 Vi har även varit och besökt Toul Sleng, ett fruktansvärt ställe som användes som tortyrcenter under Röda Khmerernas tid på 70-talet. Det var verkligen vidriga saker som guiden berättade. Här skulle förrädarna  (dvs alla som hade någon slags utbildning, hade glasögon eller på något sätt inte var bonde) bekänna och ange andra förrädare. Man använde sig av skorpioner, doppade huvudena i avföring, spädbarn slogs ihjäl mot ett träd, elstötar och massa andra omänskliga handlingar. Man kan bara inte förstå hur sånt här kan hända gång på gång i olika delar av världen. Så fruktansvärt! Vår guide hade själv varit slav ute på risfälten under dessa år och hela hennes familj blev dödade. 1975 då Pol Pot och röda khmererna tog makten räknar som år 0 här i Kambodja. För precis allting förstördes och mellan 1-3miljoner kambodjaner dödades på 4år! Usch usch usch...livet är så fruktansvärt orättvist

  Det finns snälla amerikaner som tar väl hand om oss och som har barn i Noahs ålder. Bara i helgen har vi varit ute och ätit hamburgare två gånger (jag, Anna, är ju ingen älskare av den sortens mat, men sällskapet är trevligt....) Anledningen att vi skulle äta hamburgare enl amerikanarna var för att "It feel´s like home"


Tiden rusar iväg och vi ska snart flytta och lämna vår första lägenhet som vi så snällt fått låna:). På torsdag flyttar vi till det lilla gästrummet vi ska hyra, lite trångt kanske men det känns som den smidigaste lösningen och hyran var okej, 300US/mån. 

Jag antar att hösten har börjat komma så smått där hemma?! Här har vi det varmt och svettigt....men vi klagar inte....blir bara lite trötta.




Vi har kambodjanska mobilnummer om ni vill sms:a (eller om ni redan gjort det på våra svenska nummer så kan ni gärna sms:a igen) Anna +855 785 302 60 och David +855 788 464 73

Ha det gott allihopa!
Svettiga kramar Anna

ps nu har David pluggat klar å hälsar så gott till er alla:)